Sedan 1 juli 2007 gäller den lagstiftade bilskrotningsförordningen SFS 2007:286. De hårda kraven fick många bilskrotar att lägga ned eller ändra sina verksamheter. Direktiven i förordningen är ställda av Naturvårdsverket. Länsstyrelsens krav på tillstånd är väl formulerade. Likaså är konsekvenserna av förbrytelser definierade. Enligt § 20 skall den som utfärdat ett mottagningsbevis se till att en auktoriserad bilskrot tar hand om, och avregistrerar den uttjänta bilen. Enligt miljöbalken ansvarar ägaren för sin bil tills den är inlämnad hos en auktoriserad bilskrot och avregistrerad. Genom mottagningskvitton övertar mottagaren det juridiska ansvaret.

I föreskrifterna beskrives kraven noggrant mot bilskrotare. Yttre och inre miljöer skall kartläggas enligt direktiven. Saneringsarbetet beskrives utförligt i § 26 med 15 punkter.

Krav på speciella lagerplatser och förvaringskärl är väl specificerade. Det finns till och med bestämmelser för hur pressade skrotbilar skall staplas. Och representanter från miljökontoret inspekterar kontinuerligt, att bestämmelserna följs till pricka. Grannen till en bilskrot kan vara en bilverkstad, som också arbetar med demonteringar. Med en liknande uppläggning är enda alternativet nedläggning. Det är inte fel med lagar, föreskrifter och bilskrotningsförordningen, med tillsyn, även om vissa anmärkningar är befogade.